So long, and thanks for all the fish
Kategori: Allmänt
Sa var det dags - for sista gangen (for den har gangen) sager jag halloj till alla lasare och lastare hemma i Sverige!
Imorgon drar vi hem. Blandade kanslor saklart, men mest ska det bli skoj faktiskt.
Tack igen for alla kommentarer! Aven pa forra inlagget var de av hogsta klass, och jag hoppas att ni skriver harliga texter aven till detta sista resedagboksinlagg. Without furder ado - let's go!
Var sista dag i Kambodja blev handelserik, da vi besokte de fracka gamla tempel som finns utanfor staden Siem Reap. Angkor Wat ar verkligen en upplevelse, aven fast man kanner sig matt ganska fort. Vi akte med en tuk-tuk hela dagen, och det var en svettig men rolig kulturell upplevelse. Skriver inte sa mycket mer om det, men njut av ett par fracka bilder (notera hur jag forsoker gora "Tomb Raider-posen". Den forsta Lara Croft-filmen spelades namligen delvis in har!).
dom sjalva...
Upplevelsen berikades (naja) saklart av en miljard japanska turister. Som maskiner plojde de fram genom tempel efter tempel och fotade ALLT.
Skojig avslutning pa Kambodja, i vilket fall!
Dagen efter var det dags att lamna detta harliga, billiga och valdigt fattiga land, efter ett par mycket goda veckor. Tidigt pa morgonen (halv 6) gick vi upp och akte mot Siem Reaps flygplats. Den sista tuk-tuk farden for denna gangen. Trist, da jag verkligen gillar att aka tuk-tuk!
Siem Reap ar ingen jattestad, vilket marktes pa den minimala flygplatsen. Men det var ocksa skont, da det nastan inte var nagot folk alls dar. Sjukt smidigt allting! Mest dramatiskt var da vi sag en kille sitta helt dackad da flighten hade borjat boardas. Vi forsokte vacka honom, men han stank sprit och ville inte vakna. Vi informerade personalen, och ett annat par berattade att han varit extremt full hela morgonen. Trist for honom, da han nog missade sitt plan, men ar man skitfull kl 7 pa morgonen nar man ska flyga kanske man far skylla sig sjalv...
Air Asia-flyget tog oss till Kuala Lumpur, dar vi skulle vanta i 10 timmar for att sedan flyga vidare mot Bali. 10 timmar kunde kanske kannas segt, men inte for oss! Det var en harlig flygplats med gott om "lounge-omraden" och tillochmed McDonalds (vilken lycka!). Dessutom en sanhar skojig:
Flyg nr 2 gick ocksa bra, och vi steg iland pa Bali. Det var ratt sent, och vi hade bokat taxi till vart boende i en liten stad vid namn Ubud. Darfor kunde vi till var stora gladje se en balinesisk chauffor med en handskriven "Hanna Holm"-lapp sta och vanta pa oss vid ankomsten. Han var lite val pratglad for var smak, men tog oss safe and sound till vart boende. Dock valdigt dyrt med taxi - nastan Sverige-priser!
Trotta kunde vi konstatera att boendet verkade nice, vilket bekraftades nasta dag, som jag valjer att kalla DAG 1 (tiden pa Bali blir uppdelad i dagar - vissa ganska korta da vi mest slappade - ha overseende!):
Vi bodde i ett mysigt rum, valdigt fint (som ni ser), och det basta av allt - BADKAR!! Lyckan var gjord.
Denna forsta dag pa Bali hade Hanna bokat in sig pa meditation. Med viss moda lokaliserade vi stallet White Lotus, dar detta skulle ske. Har berattar Hanna sjalv om denna upplevelse:
HANNAS MEDITATION
En tidig (naval islandtime tidig) morgon vaknade jag och var pirrig i hela kroppen. Det var den stora dagen, den stora meditiationsdagen. Som en grongoling och kanske lite utav en skeptiker, borjade kanslan vad-har--jag-gett-mig-inpa infinna sig redan nar vi vandrade ivag mot Ubud city for att hitta The White Lotus.
Jag horde talas om detta nar jag efter viss patrycking av Johanna, sokte och hittade det pa Tripadvisor. Lyriska besokare beskrev det som ett andrum for sjalen och att sekunden av total tystad i tankarna som meditationen gav, var fantastisk! Kunde trots viss nervositet inte tanka mig en battre start pa min balivistelse. Efter vissa svarigheter hittade vi antligen och jag vinkade av Max som aven han verkade lite skeptisk.
Jag hade bokat en timmes privat meditation, mest for att jag som sagt ar helt ny pa omradet men ocksa lite for att jag inte ville skamma ut mig for massa pros. Jag mottes av en tom lobby men en kvinna som svar pa mina "heeelloooo" ropade "yeeeees, come on up". Hon var en typisk meditationskvinna, om nu sadana finns, fran Italien. Jag bad om ursakt for att jag var lite sen och berattde att jag stressat for att hitta ratt. "Not good for meditation", sa hon med uppsparrade ogon, kastade sitt midjelanga silvervita har och gick for att byta om till nagonting med "casual".
Under tiden hon bytte om sag jag mig omkring, det var verkligen fantastiskt vackert med ett vattenfall precis utanfor och faglar som kvittrade i takt till porlet. Hon bjod med mig upp till meditationssalen som var ett stort, rundt rum med oppningar at allla hall. Aven detta otroligt vackert och jag tankte att om det ar nogonstans jag ska prova att meditera, sa ar det val har och min nervositet slappte nastan helt.
Hennes mer "casual" kladsel var, inte helt ovantat, ett par ankellanga linne byxor och en matchande vit langarmad linneblus. Hon sa at mig att sitta ner pa nagra kuddar och fragade vad jag ville fa ut av lektionen. Jag minns inte riktigt vad jag svarade men det var nagot klyschigt i stil med "a peacefull soul and mind". Hon tankte efter och bestamde sedan att vi skulle testa en sakallad Kundalini. Hon berattade att hon foredrar "movement meditation" och den nyss forlorade nervositeten kom tillbaka.
Kundaline visade sig besta av fyra steg alla ackompanjerade av klassisk meditationsmusik. Man ska tanka det som att man har en orm ihopkrullad langst ner vid svanken och malet ar att den ska slingra sig upp tills huvudet skjuter genom huvudet. "ENERGY!" Det forsta steget var att man skulle skaka bort alla daliga energier. Vi stod mittemot varandra och skakade pa hela kroppen, har kande jag mig ganska dum men bestamde efter fem minuter att det bara var hon och jag dar och att jag far ge detta en arligt forsok. Sagt och gjort skakade jag for glatta livet tills det var dags for steg nr tva. Har skulle vi dansa men "not like you learn in school" utan bara gora vad som foll mig in. Vi hade ogonen stangda hela tiden men jag kunde inte lata bli att tjuvkika litegrann pa hennes hoppande och slangade med armar och ben.
Detta var ganska skont men vaaaaldigt svettigt och det droppde svett fran min lugg i ogonen. I steg tre sa satte vi oss ner igen i skraddarstallning och bara andades och kande svetten och syret fylla lungorna. Aven detta var skont, da det var ganska jobbigt att dansa omkring i tropisk varme. Efter skraddarstallningen skulle vi bara lagga oss platt pa golvet och forsoka stanga av tankarna. Malet var att forsoka inte tanka pa nagonting, det visade sig vara otroligt svart. I det sista steget (liggandes) var det meningen att man skulle kanna ormen skjuta fran huvudet. Hon varnade mig att det nog inte skulle handa forsta gangen och det gjorde det inte heller. Men jag kande mig otroligt avslappnad och valdigt lugn.
Vi satte oss upp igen och hon undrade om det var nagot som jag ville "share". Till sist fick jag ta ett anglakort, ett litet kort med en angel och ett ledord pa. Pa mitt kort stor det "Relax" och italienskan slog fortjust ihop handerna och tyckte att det passade saaaa bra in pa mig. Nar jag fragade om jag fick behalla kortet skruvade hon obekvamt pa sig och sa kort och gott "no", men att jag kunde fa ta en bild. Det gjorde jag inte. Jag betalde och hon tyckte jag skulle komma tillbaka redan senare samma dag da hon skulle halla en klass i solnedgangen. Jag tackade vanligt nej men forsakrade henne om att jag skulle forsoka komma tillbaka.
Nar jag senare samm pa ett cafe med Max kande jag mig valdigt nojd med min upplevelse. Aven om jag inte fick uppleva sekunden av tystnad i tanken eller ormen skjutandes ur huvudet, sa var jag otroligt lugn och glad. Det var ganska mysigt att dansa runt med henne och i steg tre sa kandes det nastan som jag var pa vag till "sekunden". Jag onskar att jag hade hollt mitt lofte och besokt henne igen, men det har jag tyvarr inte gjort. Detta pa grund av att det ar sa langt fran dar vi har varit resten av tiden, inte pa grund av att ag inte tyckte om det. Meditationen och The White Lotus far ++++, med miljon, italienskan (som jag tyvarr inte kommer ihag namnet pa), och steg tva och tre som hojdpunkter. En dag kanske ni hittar mig pa en annan o, mediterandes pa The Pink Lotus, eller nagot. Puss
slut pa hannas gasttext
Medan detta fantastiska hande, kollade jag in staden Ubud lite. Det var fint och sa, tyvarr ganska langt fran havet. Nar Hanna var klar ville jag vara lite kulturell, sa da gick vi pa museum. Museumet hette Don Antonio Blanco Renaissance Museum, och var en intressant upplevelse. Denna Blanco var en spanjor-amerikan som tagit Bali till sitt hjarta, och sjalv utnamnt sig till "The Dali of Bali". Han var kompis med Michael Jackson och Mick Jagger, och hans livsprojekt var detta museum, som var upprattat i hans hus. En enorm villa med poposa dorrar, utsmyckningar och extravaganta detaljer. Tyvarr var inte konsten i sig lika intressant, mest en kavalkad av nakna balinesiska kvinnor. Men anda skoj att se detta skrytbygge! (tyvarr fick man inte fota darinne).
Senare pa kvallen tankte vi ga och ata nagonstans. Klockan var da ungefar 9. Det var morkt ute, och en liten bit
att ga till staden fran vart guest house. Det blev en skrackens promenad, da en gammal fiende visade sig igen - FLADDERMOSSEN... Livradda sprang vi forbi de gatlyktor dar de javlarna cirkulerade. Hanna sa att de nog ar skygga for manniskor, men sedan sag vi dem flockas runt ett gang balineser nere i staden!!! USCH! Som tur var var de inte lika stora som de bestar vi tidigare stott pa. Men det var anda ett mindre angenamt aterseende.
Nar vi sedan kom in i staden, mottes vi av en chock - alla restauranger var stangda!! Sa tidigt!! Vi kollade stalle efter stalle, men gick bet overallt. Att aka till McDonalds skulle bli svindyrt. Vi fick noja oss med nudlar och notter fran en oppen minimarket...
Vi ville sedan aka tillbaka till hotellet med taxi, da vi inte orkade med annu en skrackens promenad. Detta blev ocksa mindre lyckat - nar vi satt oss i taxin borjade vi misstanka att chaufforen var full. Han fragade oss "WHERE ARE YOU FROM" ungefar fyra ganger under fardens gang, och den sista gangen fick Hanna nog och bad honom slappa av oss med en gang, efter att forst ha laxat upp honom om att han inte borde kora taxi full. Bra Hanna!!
Dag 2 - fodelsedagen!!
Nasta dag pa Bali var alltsa en stor dag - min 25-arsdag!!! Markligt att vara hemifran da saklart, men Hanna skotte sig med glans. Jag fick tarta och presenter och lyxig frukost. Den basta presenten var musikalbiljetter till Livet ar en schlager i Stockholm senare i var - skoj!!
Sedan hade jag bestamt att vi skulle aka pa "Bali Safari", nagon slags safaripark, djurpark och ocksa nojespark som finns pa on.
Bali Safari inleddes saklart med en safaritur. Det var vissa Jurassic Park-vibbar nar vi klev in i safaribilen och borjade aka. Vi sag inte till nagon dinosaurus rex, men val lejon, flodhast, giraff, apa med mera! Vissa idiotiska turister blev HELT galna nar de fick syn pa djuren och fotade for glatta livet med sina ipads (?). Vi satsade pa att njuta av turen istallet, men jag filmade en del och Hanna tog en del kort.
Det var verkligen en jattefin park dar de flesta djur verkade ma bra. En annan av dagens hojdpunkter var nar vi spatserade omkring och fick se tva glada elefanter, en mamma och en unge. Det gick bra att kopa morotter till dem for att mata - en helt sjuk upplevelse. Elefanten verkade snall och tog glatt emot morotterna som den mumsade i sig. Hanna hade dessutom tur och fick mata den lilla elefanten med en morot, som den tog emot med hjalp av snabeln. Den stora bjassen stallde ocksa garna upp pa en bild med snabeln i hogsta hugg. Riktigt, riktigt sjukt, men valdigt skoj.
Notera pa denna bild Hannas LIVRADDA min, som hor till resans hojdpunkter for mig:
Nojesfaltsdelen av parken var sedan tyvarr valdigt valdigt fattig. Jag var anda tvungen att aka det mesta, bland annat karbonkopior pa Kallerado och Flumeride, men ganska mycket samre. En kopia pa Disneylands "Jungle Cruise" lockade med taglinen "Journey to the end of the world!". Detta innebar att man akte i en bat forbi ett par faglar och in i en grotta (i grottan blev jag livradd att vi skulle chokas av fladdermoss, som Hanna havdade att hon "sett att de fanns i parken, pa en bild").
Det var i vilket fall en toppendag pa Bali Safari! Vi blev avslutningsvis nagot hjarntvattade av den lat som spelades pa repeat i parkens lobby. Texten gick (om och om och om igen): "Bali Safari, oh Bali Safari, go awaaaay with the elephaaant". En lat som aterkommit flera ganger under var Bali-vistelse.
Kvallen avslutades med burgare och bio i den storre staden Kuta. Burgare pa amerikanska Johnny Rocket's, bio blev Jason Statham-filmen Wild Target. En fantastisk fodelsedag pa alla satt! +++++
Dag 3
Var tredje Bali-dag inleddes dramatiskt. Vi tog en promenad mot Ubud, da en moppe korde forbi oss i hog hastighet. Hanna skrek da till, jag forstod ingenting. Det visade sig att mopedchaufforen hade daskat till Hanna pa rumpan!!!! Skandal tyckte vi bada tva, och ett riktigt Balinesiskt svin!
Resten av dagen gjorde vi inget speciellt. Hanna hade hittat en minibiograf i staden, som hette Cinema Paradiso. De visade denna kvall den gamla spokfilmen Casper, och vi kunde saklart inte lata bli. Stallet serverade nyttiga och ganska ackliga shakes, men det var en riktigt mysig bio och harligt att se Casper igen.
Dag 4
Var fjarde dag lamnade vi Ubud och tog svindyr taxi till strandstaden Kuta. Dar checkade vi in pa ett ganska billigt "hostel" - det visade sig vara ett svinlyxigt minihotell med pool! Boendet pa Bali levererade verkligen, och har kunde vi verkligen leva i lyx.
Poolen var harlig, och efter en upptacksfard i Kuta hittade vi dessutom svinbilliga DVD-filmer, sa var gamla Thai-DVD kunde komma till anvandning igen (det fanns sjalvklart TV pa vart lyxiga hostel)!
Hanna shoppade ocksa en ny vinterjacka!
Dag 5 slappade vi mest vid poolen pa dagen, for att sedan testa Balis uteliv pa kvallen. Vi hade hoga forvantningar, da on har rykte om sig att vara ett partystalle. Tyvarr stamde detta, men i ordets negativa bemarkelse. Festdistriktet i Kuta var fullt av barer och klubbar - men svindyra sadana, med svaga drinkar och mangder av idioter som dansade runt strippstang i bar overkropp. Allt till tonerna av dunkande houseremixer. Det kandes helt enkelt som nagot slags Magaluf i miniatyr, och inte alls varan "scene". Vi gjorde vart basta, men de svaga drinkarna och dyra priserna gjorde sitt till att vi sa smaningom gav upp, gick hem, och testade McDonalds Home delivery - en klart positiv upplevelse!
Dag 5 & 6 blev sedan tva ganska slappa dagar, med bad och mangder av shopping pa marknader (framforallt for Hannas del). En spannande upplevelse skedde pa en indisk restaurang. Vi satt och avslutade en smarrig maltid, da Hanna plotsligt flyger upp fran stolen och i rasande tempo gar ivag darifran. Jag hor henne mumla "Rattan". Ja, aterigen storde en ratta maltidsfriden. I hornet pa uteserveringen satt en riktigt fet javel och mumsade pa nagot gammalt skrap. Restaurangens agare kom ut och forsokte jaga bort den med sopkvast, men den hade ingenstans att fly da den var i ett horn. Da sprang den raskt over hela uteserveringen och ut pa gatan, dar Hanna i panik fick springa till andra sidan. jag fick forklara for de stressade balineserna att "she is very afraid of the rat".
Dag 7 hade vi bestamt oss for att ta oss till Balis norra sida, for att kolla in delfiner och varma kallor. Vi var dock extremt trotta pa de hutlosa taxipriserna, och kunde bara forestalla oss vad en tretimmars resa skulle kosta. De lokala bussarna verkade det vara sisodar med. Och vi var ocksa trotta pa att slussa hit och dit som dumma turister, slappas av id nagon sevardhet, slussas in i bilen, fram och tillbaka. Nej tack! Vi vill klara oss sjalva och ar trotta pa turistturer. Darfor hyrd evi varsinn moppe, lamnade vara stora ryggsackar pa vart hotell, och gav oss av. Det var 10 mil till var destination, men det skulle vi val klara av latt!
Farden tog sin borjan. Tyvarr ar trafiken pa Bali heeelt javla galen. On ar storre an man tror, och bjuder pa en milard fordon. ALLA forsoker kora om ALLA precis hela tiden. Moppar kor fram i klungor, alla tutar pa varandra hela tiden, och pa de mindre vagarna kanns det direkt livsfarligt. Vi fick halla tungan ratt i mun och gora vart basta for att folja Hannas kartanvisningar nar vi tog oss ut fran staden Kuta. Svetten rann langs vara ryggar, och det gick i snigelfart. Kuta foljdes av 6 mil over tva stora berg, med tillhorande slingriga vagar med laskig trafik. De tva moppechaufforerna lyckades med gott mod och godisfardkost klara aven detta, men laskigt var det. Speciellt nar morkret lade sig - det tog betydligt langre tid att kora an planerat.
Efter att ha kort nedfor det andra berget, borjade vi narma oss. Resan tog totalt nastan 6 timmar pa moped, med en valbehovlig middagspaus ackompanjerad av lokal formaga som sjong "I will survive" (ovantat bra!).
Klockan narmade sig midnatt nar vi till slut gled in pa vart boende nara stranden Lovina. Inte en sjal fanns i receptionen, och allt sag helt nedslackt ut. Jaha...? Vi hade ju bokat och dessutom betalt!! Skulle vi fa spendera natten pa gatan i sallskap med fladdermossen?
Som tur var lyckades vi hitta en vilsen nattvakt som efter viss moda (begransade engelskakunskaper) kunde visa oss till ett fint rum, dar vi snabbt dackade, helt slut.
Dag 8 vaknade vi sent, men kunde konstatera att vi fatt ett redigt flott boende.
Vi njot av den fantastiska poolen storre delen av dagen, for att sedan ta oss mot stranden pa kvallen, dar vi bokade en delfintur till nasta dag. Delfintur?? Ni far se!
Dag 9 gick vi upp 05.30 for att ta moppen till hamnen, dar vi skulle mota var delfinkille. Norra ali ar namligen kant for sina manga delfiner, som man ofta kan ha turen att se runt soluppgangen. En gladlynt balinesisk fiskare tog med sig oss och ett rikt kinesiskt par pa sin lilla bat, en slags hemmagjord katamaran i miniatyr, och akte ut pa havet. Den glade fiskaren sag snabbt att mangder av batar flockades at ett hall, och han bestamde da for att ta oss till dar det var mindre batar, da han trodde att mangden folk skramde bort delfinerna. Han hade nog ratt, for det drojde inte lange forran vi sag flera stycken komma upp ur vattnet for att hamta luft. Valdigt, valdigt frackt att se - speciellt nar de hoppade och holl pa! Vid ett tillfalle sag jag och Hanna dem tillochmed simma precis bredvid var bat strax under ytan. Verkligen coolt! Det fanns mangder av stim med mangder av delfiner, och kineserna var saklart i extas. Den kinesiska kvinnan var sa exalterad att hon vid ett flertal tillfallen forsokte lata som en delfin for att locka dem till var bat. Hanna fick mumla "skratta inte, skratta inte". En annan gang borjade kvinnan skrika och tjoa "DOLPHIN DOLPHIN!!!", for att sedan besviket konstatera att hon fatt syn pa en kringdrivande gren.
(svart att fa bra bilder, men dar skymtar man en iallafall!)
Efter denna naturupplevelse kakade vi en smarrig frukost (ingick!) pa hotellet, och hade en harlig dag med bad och marknad (forstas).
Pa kvallen gjorde Hanna en hjalteinsats och fragade i receptionen om vi inte kunde fa lana en TV fran ett av deras deluxe-rum. Hotellet var sa ode att det borde val ga bra? De var forst helt oforstaende, men sedan borjade en av dem skratta och forstod nar vi sa att "we have our own dvd-player". Han sa att han ocksa alskade "to watch movies, sometimes until three in the morning!!". Var nyfunna van loste tvn, och plotsligt hade vi en mysig filmkvall aven har (Lovina var annars heeelt dott).
Dag 10 gav vi oss av pa ett nytt aventyr pa mopparna. Vi skulle spana in nagra fracka naturliga varma kallor som gick att bada i. Bade jag och Hanna hade hoga forvantningar sedan vi bada besokt nagot liknande i Italien under barndomen. Efter en moppefard genom djungeln, kunde vi konstatera att detta inte var i Italien-klass. Fjartlukten los med sin franvaro och stallet kandes allt annat an naturligt (gratis wifi och mangder av sma shoppar som salde skrap). Men anda ganska skoj att se lokala barn bada i kallorna, och saklart trevligt med en utflykt.
Pa kvallen var vi sugna pa en klassisk hamtpizza och film. Tyvarr var inte den balinesiska hamtpizzan av Asa La Pizza-klass...
Dag 11 var det dags att lamna norra Bali och kora heeeela vagen tillbaka till Kuta. Samma langa fard igen alltsa... Vi tog ett styrkebad i poolen och gav oss av. Det var frackt att se bergsvagarna i dagsljus, men nu var det annu mer trafik an forra gangen, vilket var labbigt. Vi fick halla tungan ratt i mun vid ett flertal tillfallen, och Hanna trodde i forskrackelse en gang att jag blivit overkord av en buss (det hade jag inte, jag hade koll som tur var).
Nar vi nadde det ena bergets kron borjade det plotsligt osregna. Desto storre chock fick vi av att vi fick syn pa flera hundra apor vid vagkanten!!! Vissa hade tillochmed sma apbebisar i famnen, helt sjukt! Verkligen frackt men ocksa lite labbigt att se dem sa manga.
(jo det var faktiskt jattemanga)
Resten av resan mot Kuta forflot pa bra, men det tog sin tid. Jag sag en ratta vid en toapaus, trafiken var galen, Apple maps levererade, och vi kunde helt slut atervanda till vart boende i Kuta. Efter visst strul med vart rum gav vi oss av for att avsluta dagen med ett biobesok - Jupiter Ascending hade haft premiar!
Vi hann precis i tid till bion, dar vi mottes av beskedet att den var slutsald.... MEN! Tva balineser angrade sig precis och vi fick kopa deras biljetter - till en speciell salong, "The Premiere"..? Vi fick vara biljetter i ett lyxigt kuvert, vi fick bestalla popcorn och cola som de forsakrade oss skulle levereras inne i salongen...?
Det visade sig vara nagon slags motsvarighet till Bergakungens VIP-salong, men fan sa mycket lyxigare!! Satena gick att falla tillbaka nastan som en sang, det fanns filt, popcornen och colan levererades till var plats, och det var sjuuuukt bekvamt!!
Nastan lite for bekvamt, for bade jag och Hanna somnade mot slutet (filmen var anda inget vidare, tyvarr)
Dag 12, 13 och 14 (idag!!) har vi mest slappat, njutit av att sola och bada in i det sista, kakat smarrigt, shoppat, sett en del filmer och kramat ut det sista ur var semesterbudget. Idag blev det ett sista biobesok (Kingsman: the secret service, riktigt javla bra!) och testande av amerikanska snabbmatskedjan Wendy's (inge vidare). Jo, vi har faktiskt atit lokal mat ocksa, men den var mindre nice.
Bali har kanske inte fangat oss totalt, men det har varit tva valdigt skojiga och skona veckor aven har.
Imorgon aker vi hem och det kanns ganska bitterljuvt.
BASTA STOPPEN PA RESAN
Tokyo! Sa stort, sa coolt, sa MYCKET, men sa skoj!
Disneyland! Givet.
Langkawi! O dar vi antligen kunde sola och bada.
Bangkok! Alltid vart ett besok!
Koh Tao! Mysig thai-o med julfirande!
Koh koh kao! "Robinson-on" var faktiskt javligt frack!
Sihanoukville! Det slappa livet!
BASTA FILMERNA PA RESAN
Interstellar! Kingsman! Whiplash! Foxcatcher! Nightcrawler! Birdman!
BASTA BOCKERNA PA RESAN
Heartshaped box! Steglitsan! Mickey Haller! Odd Thomas! Harlan Coben!
Framforallt har det varit en fantastisk javla resa. Sa roligt att resa med Hanna, sa himla mycket som vi har upplevt tillsammans. Det kanns sjukt att vi ska aka hem nu, men det ska ocksa bli sa skoj att traffa er alla. Kommentera nu sa vi far nagot att lasa pa flyget, och TACK sa hemskt mycket for att ni har last denna blogg hela vagen.
Puss och kram fran Hanna och Max
