madmax.blogg.se

Halloj! Ett längre inlägg kommer snart, men först bjuder vi på ett gästinlägg från Hanna, i form av ett öppet brev: 

 

Hej kära mamma! Ledsen för dålig update men de senaste dygnen har varit krävande. En sak dök upp redan på Kastrup som jag har undanhållit för dig pga olust till ångest jag misstänker att du kunde framkalla. Max pass är sönder. Det går att scanna men är knäckt på första sidan med bilden ca tre cm på varje sida, som sprickor typ. När vi checkade in på Kastrup var tjejen i disken tveksam och sa att vi nog inte skulle klara gränserna i Asien. Vad skulle vi göra? Chansa!!! Allt har funkat bra och vi har kommit över alla gränser hur lungt som helst. Men i Thailand drygade de sig och ville inte släppa in oss men efter lite tjat och en vit lögn om försäkringar om passets gilltihet från ambassaden, kom vi in! Lättnaden var obeskrivlig! Skulle vi bli fast bland malayerna och hur skulle det gå? Vi förstod att vi måste ta tag i detta och skaffa ett nytt pass till max. Efter att ha fått åka på det mögigaste sättet och betalt tre ggr mer än planen blev vi MYCKET besvikna när vi insåg att vi fått visum i Thailand till 23 december. Jul? Nyår? Man får tydligen bara 15 dagar när man åker över gränsen med tåg eller buss. I förrgår åkte vi till ambassaden och hämtade ut mitt pass och det gick bra. Max visade upp sitt pass och killen på ambassaden (som också hette Max!) sa att det inte var en giltig resehandling och på grund av jul och nyår kan vi få ett nytt om tre veckor. Men vårt visum!? Vi blev tvungna att åka till thai immigration för att ansöka om förlängt visum. Alternativ två var att "over stay" och betala 500 baht (125kr) om dagen tills passet kom. Max läste senare om detta och insåg att vi kunde hamna i thai prision om vi gjorde detta, det hade vi ingen lust med. Igår åkte vi därför till immigration, klädda i våra finaste kläder. Klockan elva var vi där. Vi fick fylla i papper och ta kort på oss och det hela var ganska omständigt. När det var gjort tänkte vi "skönt! Nu lämnar vi in detta och drar!" Immigration var en enorm byggnad och kändes lite läbbig med alla myndighetsfolk. Ack så fel vi hade. Vi kom in i en sal med en miljard människor ungefär och fick sitta i en och en halv timma och vänta. Jag behövde först få en ny visastämpel för att sen kunna ansöka om förlängning. Detta tog en evighet. Vi väntade och väntade och rummet fylldes med frustrerande svenskar som liksom vi stördes av ineffektiviteten. Efter vi väl fått komma in tänkte vi att "nu är det ju över, de kallar väl ut oss och ger besked strax" (notera att jag här endast fått ansöka om ny stämpel och inte förlängning). Vi kallades aldrig upp. Förrän plötsligt vi hörde någon ropa "mr guschtaf..." Och det var Max tur. Jag såg honom tacka. Han fick det! 30 dagar förlängt visum! Allt var löst! Vi fick fira jul och nyår här! Vi hann få Max pass!!!! Höga i lyckoruset fick vi tyvärr vänta två timmar till på mitt besked, fick också ja! Yeeees! Klockan närmade sig sex när vi lämnade vad som då kändes som ett fängelsestraff. Vi tog oss tillbaka mot kaosarn road där vi bor och öl och ris har aldrig smakat så bra. Detta är vad jag har sysslat med och varför jag inte hört av mig. Jag mår iaf bra och saknar dig väldigt mycket, vi skypar snart! Puss och kram